Lussefesten

Ja då var alla på väg hem till Sverige, på väg ut för att upptäcka staterna eller något annat kul. December och Atlanta avslutades med en rejäl fest. Grabbarna i Atlanta, ja de goa killarna från Lund och Götet, hade dragit ihop årets lussefest. Förväntningarna var höga och även om deltagandet blev lägre än vad det initialt verkade bli så blev det en riktigt bra avslutning.


Alla var på topphumör, det var ju slut på allt slit, det var tid för belöning. Efter pepparkakor, glögg och en gnutta kask begav sig det glada gänget ut på stadens gator. Till slut hamnade svenskarna, det var en nationalfest, på Loca Luna! Loca Luna är en klubb där man spelar lationo musik, dansar som latino, och ja, beter sig som latinos! Men vi hade kul! Trötta i fötterna tog vi oss hem och nu var det bara nerräkning kvar. Alla skulle dra iväg på äventyr på egna håll.

Colorado

Skolan har rullat på och terminen är över. Det har varit fullt upp på sista tiden, arbeten har lämnats in, presentationer genomförts och test har skrivits. Det har varit mycket skrivande, bland det värsta är min ledarskapsjournal på 100 sidor om hur jag ser på ledarskap och hur en god ledare bör agera, men detta är bara en bland många av de inlämningar som konsumerat min tid denna senhöst.









Som plåster på såren var det dags att påbörja lovet den 9 december med att ta flyget till Denver för att därifrån bila till Copper Mountain. Här snackar vi puder! Det va grymt, så lätt snö, det liknar inget tidigare känt av denna annars så hemkära nordeuropé. Jag var där med en vän från GeorgiaTech, Leila, och hennes man Imran. De var så himla trevliga och vi hade det kanon, i backen hela dagen och krog/restaurang på kvällen. Det enda som fattades va gymmet, men jag va ju i backen hela dan…så det fick väll gå.











m

Tre dagar av skidåkning i toppenväder, puder och solsken, och det var dags att börja ta sig tillbaka till Atlanta i väntan på den stundande lussefesten och kommande roadtrippen till Florida, solen jag kommer!

Thanksgiving

I USA finns en högtid vi ej firar i Sverige, detta är Thanksgiving, något man firar till minne för den första vintern som pilgrimerna hade här i USA när indianerna tog hand om pilgrimerna och hjälpte dem med mat. Ja, och vad är tacken för det? Att de vita ett antal år senare tog ihjäl dem och utrotade alla deras traditioner. Människan är ett grymt djur!










Vi firade thanksgiving två gånger; en gång helgen innan och sedan på torsdagen då den riktiga thanksgivingen är. Maten va kanon! Det är som julmat, men med fokus kring kalkonen och en rad andra sydstatsrätter. Glöm ej efterrätten den satt där den skulle om man säger så! Nöjd och belåten måste jag säga att det där med thanksgiving är en höjdare.

Vi var hos Vinces familj på thanksgiving. Vince är en amerikan som är förälskad i Sverige, han gillar allt som har med Sverige att göra men mest av allt är det melodifestivalen som hägrar. Vince kan sjunga flertalet av de Svenska bidragen och Lena och Carola är Vinces personliga favoriter. På kvällen var det julgranständning på gång. Det är en årlig tradition att varukedjan Macey’s tänder sin stora julgran på toppen av varuhuset Lennox var år, en del av julparaden i NY, typ. Det är ett stort pådrag och i år gästades vi av Lean Rymes, riktigt bra!

Tjo

Tjo

Tjo

Nästa morgon skulle två galna gossar ge sig av på shopping. Varuhusen öppnade 6 på morgonen och gossarna hade slaviskt ställt sina väckarklockor på 4.30, ja de e sjuka men kul har de!


Efter en hel dags shopping, en allt tunnare plånbok men desstu fullare garderob (jag köpte fem par jeans, åtta tröjor, fem t-shirts, en väst, tre halsdukar, tre mössor) var det dags att ladda för utgång. Som vanligt gör de poppiga grabbarna succé! Efter att skakat av sig alla damer sover de två tokarna gott den natten!

Helgen är inte slut än, på lördagen (mitt i allt plugg) fick vi förfrågan om vi ville ha ett par hockeybiljetter. Självfallet! Det va Atlanta Trashers mot Florida Panters. En kul match som kryddades med lite slagsmål, kiss-cam och annat gott! Nä, bättre har man nog inte sovit, men livet är för kort för att sitta still! Ta alla tillfällen som ges!

16:e, inte vilken dag som helst...

Familj och vänner, tiden rinner iväg och så gör även livet. Helt plötsligt hat man blivit 23, jag tycker inte det var länge sedan man var 16…men, men, så länge man tar vara på det och ser till att göra det meningsfullt skall man inte grubbla allt för mycket.

Igår träffade jag en man som sa mig något mycket klokt. Han var som en nedsänd ängel. Från ingenstans frågade han mig ”Do you speak German?”, ”Yes, but no, I’m swedish” svarade jag något förvånad. Något upprörd över den amerikanska processen att registrera sin bil och skaffa en registreringsskylt sa han ett par väl valda ord. Han hade märkt att jag lite felaktigt hanterad och att detta fick mig lite ur balans och förklarade för mig att jag inte skulle låta detta förstöra min dag. Visst svarade jag, utan att egentligen tänka efter vad han sa. Ett ögonblick senare inser jag vad han egentligen menar. Man skall ej gräma sig över saker man ej rår på eller sådant som redan hänt. Man skall leva! Det är som i fragglarna ”Gråt inte över spilld mjölk”. Min poäng är att vi, människor, lägger alldeles för mycket krut på att bekymra oss över saker vi ej rår för och saker vi ej kan påverka. Så ta tillvara på alla tillfällen som bjuds och lev ett gott liv.

Nä, nu får vi nog akta oss, höll nästan på att bli lite djupt…

Okej, så man har fyllt år. Ja, det blev två födelsedagskalas; ett på min födelsedag och ett igår, fredag. I torsdags var det jag och de tre svenska grabbarna som jag hänger med var dag som hade en liten trerätters…avokado-halvor, kyckling-wok, och frusen cheesecake med färsk frukt i ugn…namnam! Efter att ha fått två tummar upp av grabbarna kan jag nu känna mig lite stolt.

I lördags var det utgång som gällde. Det var en lyckad kväll. Presenter, skratt och dans, kan det bli bättre! Jag uppskattar mina vänner här i USA och vad som gläder mig är att de verkar uppskatta mig. Vänskap är något väldigt fint, något som ej kan köpas för pengar, och det bästa är att man aldrig kan få för mycket av det.

Sköt om er! – nu är det dags att ta tag i studierna. Tre veckor kvar till fem veckor långt lov. NICE!!!

Ett antal soliga höstveckor

Kära familj och vänner, jag vet att ni ej hört från mig på ett tag, vissa av er har säkert börjat undra vad som försiggår där bort på andra sidan Atlanten, i Atlanta, egentligen, så undrar även jag!? Klockan är nu 10.35 pm, och just utkommen från bastun och gymmet måste jag säga att det känns som tiden flugit fram de senaste tre veckorna. Jag har helt enkelt inte haft, eller tagit mig, tid att tala om för er att jag tagit amerikanskt körkort, skaffat bil, och bestämt mig för att låta mitt hår växa ut igen. Så var det sagt, det tog ju inte så lång tid, jag antar att det bara handlar om att få tummen ur…

Sedan ni hörde från mig senast har det varit Halloween här i USA. Det är något speciellt måste jag ändå medge; något att uppleva helt enkelt. Man har ju varit på maskerad, men en helg där en hel nation klär ut sig, skär pumpor och springer runt och hittar på hyss har jag aldrig skådat förut. I kapitalismens gyllene land passar man självfallet på att mjölka marknaden på så mycket som möjligt och blåser upp alla högtider och helger – de har redan fått fram julgranen i Olympia-parken och det dröjer inte länge tills shoppingcentren fylls av folk i ständig rush att hitta årets julklapp.

Med humöret på topp, efter ett nytaget körkort, kunde Halloween inte bli annat än lyckat. Jag var utklädd till fånge, och inte vilken fånge som helst, utan fånge nummer 404-242-9809. Efter att ett tiotal gånger ha fått frågan om detta var mitt telefonnummer måste jag ändå erkänna att det var med flit, mycket genomtänkt. Man måste ju jobba med det man kan som kille, kan man ej klä sig i vackra klänningar eller liknande får man vara kreativ och bidra med det man kan. Än i dag grämer jag mig dock över att jag ej klädde ut mig till ”the Swedish tiger” vilket är mitt smeknamn här på GeorgiaTech. Jag skulle ha skaffat en orange overall som jag skulle ha stripat med svart tejp och sedan haft en svensk flagga som mantel, förhoppningsvis kommer det fler tillfällen.

Åhh...svensk blondiner...har hört att de är riktigt heta!


Självfallet hann vi även med lite fotball på lördagen, och som vanligt sviker solen ej.

Vi han under helgen besöka fyra Halloween-partyn, två på fredagen och två på lördagen. På fredag var det hemma fester som gällde, efter att värmt upp på en lite mer normalt befolkad fest (= ej flera hundra människor) där det fanns gott om fri öl bar det av till HomePark. När vi senare på natten anlände till den åtta hus stora festen med hundratals människor kunde man fråga sig ”vad i hela fridens namn är detta?”, varför öppnar dessa människor deras hus för helt främmande människor? Men kul var det i alla fall. På lördagen begav jag mig i sällskap med Karl-Magnus, kallad K-MAG (uttalas kay-mäg) eftersom amerikanerna ej kan uttala Karl-Magnus till Hush. Hush är ytterliggare en av dessa utmärkta nattklubbar som finns att besöka i denna storstad. Under kvällen mötte vi karaktärer som Bananen, Rödluvan och mycket annat smått och gått, kreativiteten var på topp.

http://www.hushviplounge.com/

Jag har alltid gillat bananer, troligen något man vuxit upp med. Frågan är om det är en chiquita, har hört att endast de finaste bananerna blir Chiquita. Ha, ha...sköt om dig farsan!

Nästa helg var planerad till att spenderas på studier, det var många case som skulle lösas och flertalet inlämningsuppgifter som skulle knäckas. Över en flaska vin och pestofyllda kycklingfiléer bröts dock denna så utomordentliga plan, klart grabben skall ha bil! Efter ett antal timmars sökande stod det klart, det blir ingen Corvette. Med ett antal BMW-annonser sparade i ett word-dokument fick jag plötsligt upp ögonen för SAAB. Denna annars lite otippade kandidat framstod plötsligt som ett utmärkt val, klart man skall ha svenskt, man måste väll vara patriotisk. Efter att ha valt ut två mål, en 05:a och en 04:a, så var det dags att bege sig till sängs och begrunda morgondagens val, skulle det bli en BMW 330 eller en SAAB 93. Ja ah mina vänner det verkade som blod är starkare än vatten och nu står hon här, ”Pärlan”, i parkeringshuset och glänser. Visst e hon fin. Det är en SAAB 93 Linear 2.0 Turbo från 2004 – går som ett spjut och turbon spinner som en katt. En riktigt fin bil helt enkelt!

Mer nutida så har jag varit och åkt skridskor. I dag begav jag och min vän Madeleine oss till Alpharetta Family Skate Center (the Cooler) där vi hyrde ett par skridskor, drack glögg och käka pepparkakor. Riktigt svenskt och riktigt lyckat! Det bästa av allt var att detta var uppföljaren på en tidigarelagd födelsedags-middag som avnjutes dagen dess förr innan på restaurangen SPICE, en riktigt höjdare. Kvällen kantades av ett par drinkar på Sun Dial, en restaurang och bar belägen högst upp i en av Atlantas skyskrapor, 220 meter över marken.

http://www.cooler.com/
http://www.spicerestaurant.com/
http://www.sundialrestaurant.com/

Ja, annars verkar den mesta av min tid gå åt till att studera, hänga på gymmet, och tjattra med grabbarna (Mange, Nisse och Anders). Efter att ha lagt upp ett träningsprogram där man kör igenom kroppen på fyra dagar och beslutat för att köra ett och ett halvt varv per vecka, kan jag inte annat än konstatera att jag lägger mer tid på gymmet varje vecka än vad jag har lektioner. Förhoppningsvis ger det resultat. Förresten, vi har kommit igång med inomhussäsongen vad gäller Volleybollen. Med tre vinster i ryggen skall vi spela vår fjärde och sista gruppspelsmatch på onsdag, det är dags att möta gruppens tvåa. Utan några förluster blir detta det tuffaste motståndet vi möter i gruppspelet, men som lagkapten tar jag mitt ansvar och säger ”Let’s kick ass!”, slutspelet nästa!

Raaauuuhhhvvv! The Swedish Tiger is comming to get you! Ha ha, sköt om er, ni finns i mina tankar. Kramar Rickard!