Dagens mål var Universal Studios, väl på plats kom vi gemensamt överens om att det var aningen kostsamt. Istället satte oss ner med var sin drink i handen och njöt av eftermiddagssolen. Detta var bara början och redan nu uppskattades sol och värme. Per beundrade de feta amerikanerna och ansåg sig själv mycket smärt och smidig. Ja det må så vara, det gäller att välja sitt referenssystem.
På kvällen tog gossarna ett dopp i hotellpoolen. Det var riktigt skönt! Hungriga som de var begav sig herrarna Friberg till en Chinarestaurang där de avnjöt en ypperlig buffé. Mätta och belåtna upptäckte det att det fanns en glassbar som ingick i buffen, de blev än mer mätta och frågan var om det var amerikanernas tur att prata om de feta svenskarna när vi gick hem. Trötta som vi var somnade vi på direkten, i alla fall Rickard som gav igen från natten innan genom att snarka hela natten, så mycket han bara orkade.
Dag 3 – 22/12
Även denna dag var det uppgång i ottan som gällde, nu ej svinottan, men fortfarande. Robban var skitsur som vanligt (gossen med sämst morgonhumör i Västsverige, tog tydligen med det till staterna också) och hävdade att han var på semester. Lite spydigt svarade jag, ”äh…sätt dig i bak och sov”, vilket Robban lydigt gjorde. När Robban väl vaknade var det bäst att hålla god min och jag valde därför att låta Robban skjuta hej villt med min kamera, i sin rede valde Robert att ta kort på skrotbilar och annat osevärt längst vägen.
Efter ett välbehövligt stopp med mycket mat, amerikanska burgare av högsta kvalitet, piggnade Robban till och med ett mer humant humör var han välkommen att ta plats i framsätet och Saaben rullade vidare mot nya mål, Everglades nästa. Väl framme på nationalparken vandrar en trött men förväntansfull gosse, Rickard, in på informationskontoret och frågar huruvida man får se alligatorer eller ej på en guidade turen som erbjuds. Okej att amerikaner är dumma, men damen bakom disken trodde nog inte ett dugg bättre om mig när hon sa att du garanterat får se dem, det ligger nog ett par runt husknuten, och mycket riktigt, det var alligatorer överallt, i alla storlekar.
En sak som dock blev lite av en besvikelse, vilket initialt ledde till att Robban trodde att hela nationalparken var en maskopi, var att alligatorerna var extremt lata och slöa. Tydligen behövde en alligator bara äta 2.5 kg mat per år, de använder ingen energi som värme. Tänk om det vore så väl, tänkte Per, Rickard och Robban behöver ju 2.5 kg föda per dag. Även om de, alligatorerna, var lata var vi inte allt för kaxiga när det väl kom till kritan, med vetskap om att en alligator kan springa snabbare än en människa och hoppa lika högt som de är långa, tog vi alla ett steg tillbaka när en 2.5 meter lång alligator lyfte på överläppen och såg allmänt hungrig ut.
Guiden tog oss runt på en 20 miles lång färd där han berättade om området, att det inte var ett träsk utan allt vatten som fanns i parken var sötvatten i rörelse från norr till söder, om fåglar, om alligatorer och om andra djur som levde i den världsberömda nationalparken. Nationalparken, som var väldigt stor, huserar 1.5 miljoner alligatorer, så det går ingen brist på dem direkt.
Lite trötta på alligatorer och med önskan om en mjuk huvudkudde sätter sig Rickard bakom ratten och kör mot hotellet, som vanligt en tripp utan några problem då Rickard förberett goda vägbeskrivningar. Ja, han är ju en kille med ordning och reda. Framme i Miami får vi ett galet samtal från Helen (Robbans flickvän!). Helen säger att Fugelsang är på väg mot Florida och att vi bör hålla ögon och öron öppna. Vilket vi gör! Men vilket vi förmoda så skulle han inte landa på Miamis flygplats utan på rymdcentrat i Orlandos egen landningsbana. Surt! Men hoppet är det sista som överger människan.
Hungriga som vi är, beger vi oss ut för mat. Lokalt finner vi ett antal hak och den inte tidigare prövade snabbmatskedjan Subway. Rickard och Robban skall som vanligt inte kunna jämka sina viljor och det slutar med bagett och fyllning för Per och Robban, medan Rickard som försöker vara lite fin i kanten äter Cesarsallad (hans nya ”snabbmats” favorit). Det visar sig dock att Rickard kommer att ändra sig senare under resans gång, Subway blir ett välbesökt lunchställe i Miami, ett bra komplement till stranden.
Efter ett par öl och en gnutta starkdryck somnar alla tre västgötarna gott den kvällen, det har varit tre långa dagar!
Dag 4 – 23/12
Dagen innan julafton, men snö är nog det sista som någon av herrarna tänker på, idag bär det av till Amerikas mest södra udde, Key West. Det är en lång men väldigt fin biltur och samtliga resenärer njuter av utsikten; ett turkost hav, gröna naturområden, lyxvillor och yachter så långt ögonen kan nå. Den första anhalten på vår tripp är en nationalpark med korallrev, dock e båtturerna inställda på grund av dåligt väder. Dåligt väder, tänker vi och tittar på varandra, det är ju 25 grader och solsken och klockan är bara halv tio? A ja, låt oss fara vidare.
Efter ytterligare ett antal mil når vi vår första riktiga anhalt; ”Theatre of the Sea”, en cirkus/djurpark för sjödjur och liknande. Det bjuds på delfinshow, sjölejon som sjunger och åker vatten-rutschkana, papegojor som sorterar PET-flaskor och hajar som smaskar småfisk. Det fanns även sköldpaddor, ugglor, mal, rockor och andra fiskdjur. Det hela kan sammanfattas med ett ord; magnifikt!
Väl på plats och med all ”brööte” (västgötska för saker) på rummet begav vi oss ut för att upptäcka ön. Rickard som har blivit träningsfanatiker tyckte givetvis att en promenad var på sin plats och tro det eller ej de övriga stämde in. Efter en halvtimmas promenad var dock gossarna trötta och beslutade sig för att gå tillbaka till hotellet för att duscha och ta en taxi till stadskärnan. Ny-duschade och fina tog vi plats i en taxi och tittade in nattlivet. Efter ett par öl, en pizza och en timmas strög på stan insisterade Robban på att åka tillbaka, det va en full tjej som skojade med honom och vettskrämd som han blev ville han åter till tryggheten på hotellet.
Ja, varför inte, sa vi och tog en taxi tillbaka för att krypa ner i den bubbelpool som fanns på hotellet. Bada bubbelpool med en drink i handen och palmer runt öronen, inte fel det!
Dag 5 – 24/12
GOD JUL!!!!
Ja, jul var det, troligtvis den bästa i hela mitt liv, klart att man saknade att inte träffa släkten, men vad skönt det var att bara få vara…att få bada i polen dricka och äta gott, ja helt enkelt leva enkelt!
Det var ju trotts allt Julafton och något Svenskt behövde ju pryda vår tallrik, varför inte ge Robban hans favoriträtt; revben. Och så blev det, vi begav oss till ett vattenskotcenter inte långt från oss och åt oss mätta på potatismos och revben, det va gott det. Robban lös upp som en sol! Nu kände han sig som hemma, allt var perfekt!
Efter en lång dag i solen (vilken gick väldigt fort, men ändå) åkte vi ner till den nord västra udden för att se solen gå ner i havet, då vi anlände i sista stund (solen gick ner på en halvtimma) förlängde vi aktiviteten med att strosa runt i marinan och kollade på båtar, eller rättare sagt yachter. Här fanns skorvar som ingen av oss någonsin vågade drömma om, tro mig, det var en syn alla med intresse för båtar behöver. Enligt vår uppfattning fann båtar i 25-45 miljonersklassen, ”inte illa”, tänkte Rickard som helt plötsligt insåg att inte ens McKinsey räcker till för att ha råd med något sådant här.
Med en aptit över öronen fortsatte vi dock vårt nyttighetstema och begav oss till en trivsam restaurang där vi avnjöt var sin Ceasarsallad. Smarrigt värre! Vi sov gott även den natten.
Dag 6 – 25/12
Utsövda och glada vaknade Per och Rickard vid sjusnåret, medvetna om Robbans morgonhumör, tog de sig försiktigt ut ur rummet och lät Robban sussa vidare. De två nyfikna herrarna tog sig en liten tur i närområdet för att utforska stränder och liknande. Fina människor som vi är blev vi bjudna på julgodis och liknande, smaskens!
Den första strand vi fann var ej fin nog, vadå då, vi vill ju att det skall va som i Sverige…inte massa havsgräs och grejer. Åkte vidare för att besöka den finaste stranden på ön, då det kostade 6 dollar för att bara ta en titt beslutade vi oss dock för att åka tillbaka.
Då vi återkom, klockan nio, beslutade vi oss för att försiktigt väcka Robban, som för en gångskulle inte vaknade på fel sida, skönt! Ja varför inte ta en till dag vid polen, den e ju riktigt nice!
Tidigare på resan hade vi träffat flertalet Skandinavien, både danskar, norskar och svenskar. Denna dag träffade vi dock ett par riktigt trevliga svenskar som kom från Götet, Sveriges framsida! Vi pratade om USA, Sverige och allt möjligt, mycket skitsnack blev det.
Senare på dagen (typ vid kvällen) var det dags att byta hotell, nu skulle vi bo på ett än mer förnämt hotell (från fyra till fyran och en halv stjärnor). När vi väl kommer dit säger de att vi tyvärr inte har någon reservation, eller rättare sagt att de ej kan hitta vår reservation i deras bokningssystem. Ja ha, tänker Rickard, vad händer nu då? Men ordningsam som han ändå är springer han ut till bilen hämtar sin mapp med alla dokument beträffande resan och visar upp dessa för damen bakom disken som nu börjar söka efter lediga rum. Medan hon söker dyker en fransk familj upp, de råkar ut för samma problem, det börjar nu bli lite svettigt bakom disken. Medan vi väntar får vi varsin drink och efter ett par minuter är problemet löst, vad som hände med den franska familjen vet jag ej, men de hade betydligt mer strul, och de var arga, det vill jag lova.
Medan vi väntade på att få reda på om det blev några rum möttes vi av ovälkommet åskregn, det är som Robbans spökhistoria som han hittade på en sommar när vi sov över hos Farmor och Farfar; ”det regnade och det regnade…”. Ja Robban, jag håller med, regn är en mardröm.
Men ett regn skall inte stoppa oss, nu var ett utmärkt tillfälle att träna! Rickard och Robban begav sig ner till gymmet där det pumpades biceps och bröst. Robban som i vanliga fall är starkare än Rickard blev dock slagen på fingrarna vad gäller många av övningarna, även om Rickard fortfarande inte har en chans när det väl gäller. Vad Per påstår är att när de båda gossarna kom tillbaka på rummet luktade de inte det minsta svett, och insisterar på att det inte var tal om något gymmande utan att de båda yngre förmågorna istället varit ute och spanat efter brudar. Kanske har faderskapet fel på luktsinnet?
Efter gymmet skrek magarna efter föda, och med en utsökt sallad på magen blev det en plump och TV-kväll. Skönt tyckte Robban som gillar att ta det lugnt och umgås.
Dag 7 – 26/12
Sista heldagen i Key West. Denna dag fylldes av sightseeing på stan, det var mer båtar, bebyggelse och shopping. Det hela kan sammanfattas med att Key West är en riktigt trivsam stad som har mycket att erbjuda. Staden har en mycket intressant och gammaldags byggstil och allt känns himla idylliskt, lite som i Sverige, men utan en tanke på snö och kyla.
Även denna dag kantades av restaurangbesök, gym och plump. Livet är allt bra härligt!
Dag 8 – 27/12
En dag med strålande solsken och en lång resa.
Nu var det dags att bege sig tillbaka till Miami för att kolla in beachen, brudarna, och bärsen…nej, inte riktigt, första anhalten var Key Largo (den nordliga delen av the Keys), men ändå.
Vi begav oss relativt tidigt på förmiddagen och stannade till vid ett naturreservat (=strand) vid namn Bihanna Honda, det var som en dröm, vattnet var underbart och vi gassade i solen.
Efter att tillbringat hela dagen i solen, och intagit lite av en rödaktig hudfärg, begav vi oss till en restaurang med underbar havsutsikt. Rickard som ständigt skall verka nyttig beställde som vanligt in en Ceasarsallad medan Robban och Per skulle ha revben, efter att ha fått sin dröm sönderslagen (revbenen var slut) beslutade sig Robban att de i sådana fall ville ha stek. Vad han inte var varse om var vad som serverades till steken…till sin stora glädje (mardröm) möttes Robban av en talrik med ris, bönor och stek. Efter att Robban fått tillbaka käken på rätt plats och Rickard hade insett vilken fruktansvärd tragedi som inträffat löstes dock situationen genom att Rickard beställde in pommes till Robban som då sken upp som en sol.
När vi tillslut hittat hotellet i Key Largo (det enda hotell vi hade svårt att hitta) och balsamerat oss i after-sun-lotion sov vi som stockar även den natten. Tro mig, vi behövde lotion, det gick åt nästan en hel flaska!
Dag 9 – 28/12
Dagen vid Key Largo var som alla andra dagar på denna tripp strålande. det e bara att beskåda bilden och njuta, ha ha.
Miami Beach, I love you!
Denna dag bar det av till Miami där vi installerade oss på hotellet och begav oss ut för att upptäcka Miami Beach, South Beach. Tro mig det finns fina klubbar och lounger på Miami Beach. Jag kände direkt att jag älskade stället.
Även om det inte blev en tok sen natt, måste jag medge att det var en hel del fina intryck att ta med sig hem och sova över den natten. Det bästa, speciellt om man jämför med Atlanta, var att det fanns obegränsat med heta damer i denna by, inte som Sverige, men ändå.
Dag 10 – 29/12
Efter att ha släpat sig upp ur sängen var det dags för den första heldagen på beachen. Havet var underbart, hur skönt som helst. Sanden var som snö, inte kall, men mjuk! Ja vad skall jag säga jag är ju förblindad av detta underbara ställe. Jag säger som far min, hur kan folk åka till Kanarieöarna och liknande när man kan åka hit? Ja, inte vet jag. Kilometer efter kilometer med strand är inte fel.
På kvällen var det ishockey som gällde. Det var Florida Panters mot Montreal Canadiens. Det var en toppen match, extremt underhållande och mycket jippon kring själva matchen. Det enda som var frustrerande var att vi på något sätt hamnade bland alla Canadiens-fan. De stojade och var allmänt stökiga, det västa var att fruarna, eller vad de nu var, sprang fram och tillbaka stup i kvarten.
Men för att visa vår protest passade vi på att heja extra hårt på Florida Panters och applådera när de gjorde mål och andra framstående prestationer. Extra gott kändes det att heja på när Pantrarna tog hem segern och vi belåtna kunde gå därifrån. Det är helt enkelt så att tigrar och pantrar ”make the difference!”.
Väl tillbaka på Miami Beach hade min kompis Karl-Magnus och hans följeslagare anlänt till Atlanta. Medan Per och Robban slog sig ner på hotellet begav sig Rickard ut för att välkomna natten med dans och dryck. Det var en tokig men lite kort natt, där vi besökte lite lounger för att senare slå oss ner på en klubb. När jag väl funnit mig till rätta på stället var det dock dags att gå hem; Manges kompisar Markus och Johan kände sig obekväma efter att ha satt sig i fel soffa, synd!
Dag 11 – 30/12
Ytterliggare en dag i solens tecken. Det stora denna dag var att jag skulle på bröllop. Det var mina goda vänner Leila och Imran Meghji som skulle till att ha sin officiella bröllopsceremoni. I USA blir man först gifta i stadshuset och sedan har man ceremonin vid ett annat tillfälle, detta var det andra tillfället.
Bröllopet var fantastiskt vackert, det hölls vid det spanska klostret, en riktigt gammal och fin byggnad.
Då jag var där på egen hand kändes det först lite nervöst, men efter att blivit varmt välkomnad kände jag mig nästan som en i familjen. Tydligen har Leila och Imran berättat mycket om mig, för alla var ”jasså är det du”, ja jag gillar ju dem också. Helt klart en kanon kväll!
Dag 12 – 31/12
Gott nytt år!!!
Ja vad ska jag säga, ni kan väll gissa att det var strand som gällde idag också. Jag måste nog medge att jag har någon form av sol-anorexi då jag har enorma behov av att ständigt vara i solen så fort det e soligt och fint. Troligen något jag delar med många svenskar…
Det är väl helt enkelt så att vi som ej är så vana att ha solen där vid vår sida.
Dagen började med ett hotell byte, vi fick ej checka in, men de tog hand om vårt bagage och vi tog plats vid polen. Efter ett antal timmar vid poolen vaknade Mange och hans kompisar och vi styrde upp en volleybollmatch. Eter två tresättare, en match där Robban beslutade att Per var bättre utanför än på planen, var vi trötta och hade nu bara en 35 gator lång promenad till vårt nya hotell som låg mycket längre norr ut än vårt förra.
Väl framme var blodsockernivån i bott och som plåster på såret var vårt hotell överbokat, tusan också. Efter att ha stått och väntat på rum i lite drygt en timma fick vi dock byta hotell. Ja, ja det blir väll ett nytt år oavsett…
I kampen mot klockan skyndade vi in i duschen och gjorde oss redo. Vi var bjudna till Meghjis hus vid havet. Pigga och glada anlände vi hos dem vid nio, där vi bjöds på en allt för tilltagen buffé (det fanns mat till en arme) och mycket gott att dricka.
Under kvällen var det mycket att prata om, alla vännerna från bröllopet var där och funderingarna om Sverige och våra funderingar om dem var många. Natten kryddades med goda drinkar och Karaoke. Helt enkelt en toppen nyårsafton!
Extra kul var det att röja till min, Imran och Leilas låt Fergalicious av Fergie med den svenska ”walk-dansen”! Var får de allt ifrån?
Föresten grattis farmor, det var nog det enda som fattades!
Dag 13 – 1/1
Sista dagen i Miami och sista dagen vid poolen och stranden. Även denna var kanon och jag måste medge att jag saknade Miami så fort vi åkt därifrån, men så är jag ju lite galen också.
Innan det bar av till Orlando, som var vår nästa anhalt, åt vi en riktigt smaskig middag på Carrabas, en Iatiensk Grill-restaurang (en kedja). Robban och pappa var lite tveksamma men jag hade redan bestämt att vi skulle ha musslor till förrätt, vilket vi hade. De var lika goda som vanligt (jag var också tveksam första gången). Sedan var det huvudrätt Robban fick en sallad, två jätte kotletter och mos, jag trodde aldrig han skulle lyckas äta upp det, men det gjorde han. Pappa käka köttfärssås och spagetti för en hel familj, medan jag höll mig till min salladsdiet. När kyparen frågade om vi önskade efterrätt har jag aldrig känt mig mer säker på att svaret var nej.
Sedan vart det tillbaka till vägen, Orlando nästa!
Dag 14 – 2/1
Idag var det den stora shopping dagen, vi åkte till ett outlet och köpte jeans i stora lass, skor och lite mössor. Ja vi var nog på shoppingcentrat i åtta timmar eller något liknande, nej, man kan inte tro sina öron. Men det är klart att man skall passa på, det är många av märkena i Sverige som är rejält mycket billiggare här.
Ja så mycket mer är väll ej att säga, jo en kul sak, när vi skulle betala på Levis affären (vi stod där med armarna fulla med jeans) funderade vi på hur det kunde vara så kort kö? Det var ju massor med folk, men vi såg ingen kö (vi stod vid sidan av kassan), så vi betalde och gick ut. När vi kom ut säger Robban, va f*n höll ni på med? Va då? Ni gick ju före hela kön!? Vi tittar snabbt in igen och upptäcker en extremt lång kö. Ha, ha, vi såg den ej och gick före, det var allt tur det! Robban: ”Ni skulle ha sett minen på folk i kön, de blev vansinniga” HA HA!
Dag 15 – 3/1
Kennedy Space Center.
Vi åkte på morgonen ut till rymdkusten för att se det berömda centrat där vår svenske hjälte Fugelsang både skjutits upp och landat. Helt klart sevärt! Själva centrat (turistcentrat) var ej så mycket att ha, men om man tog bussen ut till de olika platserna i området fick man se rymdhistoria av högsta kvalitet. Annat sevärt var IMAX-filer av rymden gjorda Tom Hanks (3D-filmer).
På kvällen var det en lång resa hem och vi ankom Atlanta tre på natten. Puh…vad trött jag var.
Dag 16 – 4/1
Dags för hemfärd. Efter att vi packat väskorna och förberett oss på resan gjorde vi en sista titt i Atlanta där vi besökte Atlantic Station (shoppingcentra vid Rickard), var uppe i restaurangen Sun-Dial för att se utsikten över Atlanta och besökte OS-parken.
Klockan tre släppte jag av pappa och Robban på flygplatsen. Detta var den bästa semestern jag haft i hela mitt liv! Tack pappa och Robban för att ni kom hit! Ni vet inte hur kul det var att se och träffa er!
Ja då var man tillbaka i Atlanta då. Veckorna och semestern har flugit förbi. Vad som händer och sker just nu är plugg, träning och partaj. I skolan skall jag läsa fem kurser den här terminen; två strategikurser och tre operations-strategy-kurser (operations = det företagen gör, ungefär produktion, men kan även vara service…ni fattar). Det blir nog en hel del att göra, strategikurserna verkar vara ett maraton i läsning (ett par hundra sidor per vecka, puh!) och operationskurserna innebär en hel del case (praktikfall).
